♥

Mamma slapp åka med tåget, dom var ofarliga och allt var lugnt. Andas ut av glädje för att hon slipper plågas, som mig. Jag lever i en jävla vård karusell utan slut och jag oroar mig inte ens längre fr hur det ska bli. Jag vet att jag aldrig kommer bli smärtfri det har dom som vet sagt. Men jag har inte kräkts på 5 dagar och äter "ganska" bra, iaf fr att vara mig. Ändå rasar jag i vikt och igår när batterierna till vågen tar slut ler jag, nu slipper jag iaf se skiten själv. Nu är det bara hemsjukvården som berättar hur risig jag ser ut och att jag bara blir smalare och smalare.


Önskar Jack fick slippa se mig såhär, jag ser hur han plågas i varje andetag när jag berättar för min skterska om nya knölen på levern. Han tittar inte ens på hemsjukvården, det är bara en av alla dom sm springer här som han pratar med. Han ogillar dom, och att dom inte kan gra underverk med mig smärtar nog mest. Jag har inte kontaktat läkarna om knölen ännu, är inte redo. Inte han heller, för egentligen är det ganska tydligt. Vi vet fast vi hoppas. Så frågan återstår åker jag nu på att få en ny lever? Är nya knölen opererbar eller är det slut nu? För en till stor bukoperation lockar knappast, jag vet hur tungt det är. Och risken finns väl att det blir som sist i Uppsala att jag knappt vill resa mig ifrån sängen. Eller så lämnar man allt och får vara i fred tills det är över.


För tur har jag knappast i livet och jag måste hinna berätta min historia innan jag får vila, fastän jag i min sjukdom är unik ska det inte gå till såhär. Hoppas karusellen slutar med mig och att ingen råkar lika illa ut. Som kloka Eva-Britt sa när hon hälsade på mig på slakthuset: "thanks god att du har talets gåva" fast vad hjälper det när man måste bevisa allt? Två neuropsykiatriska diagnoser skyller man på och stämpeln i pannan är där på en gång. I nästa vecka tar jag tag i knölen, och hoppas jag inte får svar före Jacks 25 års dag. För det lasset ska han slippa bära den dagen, då ska allt vara perfekt. Smrgåstårtor ska göras och hans favorit fylld schnitzel blir det oxå. Allt är borta den dagen, för då ska han få glädjas åt hela världen. Mina fina fina Jack.


Idag ska vi till Ikea och trängas med alla andra som panik åker dit och shoppar en månad innan jul, men det är ganska skönt åka iväg ibland och få slippa den här lägenheten. Jag ska sätta på mig mina nya jeans i barnstorlek och min nya fina stickade kofta. Vi ska gå där hand i hand och leta efter något fint. Kanske stanna på fiket och ta en varsin bulle eller kolla på barnsängar och drömma om hur fina barn vi skulle få. För det skulle vi, bara dom inte får ditt heta temprament brukar han skoja om. Vi har namnen färdiga och vi skulle vårda den ungen så fint och ömt. Jag so jobbat med barn så länge skulle skratta när han försiktigt håller i barnet och hjärtat skulle le. Om vi hamnar där vet ingen, men vi hoppas. Tills dess så glädjer jag mig åt Nickis mitt fina gudbarn och gosar med henne så mycket jag kan.