tröst
Tröst är ett roligt ord,ur finner man det i mitt läge. Det gör så jävla ont ha det såhär. Bara blotta tanken på en ny lever, knölarna eller ens allt som sker nu ger mig obotlig ångest. Jag faller i tårar när smärtlindringen inte hjälper och hemsjukvården känner sig maktlösa men igår fick jag mera hjälp och jag kunde vila ifrån smärtann iaf. Alla vill trösta och det svider i hjärtat se hur dom försöker, Jacks ömma blick och arghet över hur jag behandlas. Men hemsjukvården är min räddning nu, och idag ska min ansvarige doktor ringa för situationen funkar inte jag bir inte smärtlidrad ordentligt. Man står ut en gräns men inte längre.
Så idag ska jag plocka ihop spillrorna gå till tandläkaren och fortsätta kriga. Kampen fortsätter även om jag vill pausa, kul va?
Så idag ska jag plocka ihop spillrorna gå till tandläkaren och fortsätta kriga. Kampen fortsätter även om jag vill pausa, kul va?
Kommentarer
Postat av: Emma
Vet av egen erfarenhet att vissa är återhållsamma med smärtlindring. Och du skrev i din förra blogg att du skulle trappa ned den och att det var jobbigt. Det dumma är att kroppen vänjer sig med morfinet och det behövs större och större doser. Får du hjälp med tillräcklig smärtlindring eller har du läkare som pratar om beroenderisk?
Hoppas att det fungerar. Det finns knappt nåt värre än svår smärta!!
Postat av: Gissan
styrkekram
//Gissan
Postat av: Lina
Smärta kan göra en galen. Har man jobbig smärta under en tid så blir det ohållbart i längden. Jag hoppas att du snart får mer hjälp.
Försök att bara ta hand om dig och de dina!
Postat av: Mika
All styrka i världen önskar jag att jag kunde skicka till dig!
Trackback
