krossat.
Jag drömer om mormor och hennes symaskin. Ni vet en sån gammal svart som är antik och fin. Jag sitter där och syr dubbelstygn medans mormor pratar i bakgrunden. Jag är lycklig så glad över livet och för att få ha henne i min närhet. Inom en framtid kommer allt krasha, om några år får jag cancer och blir utelämnad åt verkligheten. Tur jag inte visste då, tur jag bara var lycklig.
Min smärtlindring jag får räcker inte, smärtan har ökat i levern men jag får ingen hjälp. Tänk er, ha ont utan att få hjälp. Allt beror på att när allt var lugnare förrut startade jag med att trappa ur opiaterna, 98% är borta men det lilla jag har hjälper inte hela vägen fram. Så igår var ingen rolig dag, jag fick ingen hjälp "man känner sig så värdelös" säger Jack. Jag förstår älskling men du är den sista som är det. Jag är i spillror och kampen är tuff, olidlig och svår. Allt jag vill är att sy på mormor symaskin stanna tiden och slippa. Idag ska jag till smärtmottagningen och hoppas jag får hjälp. Det är farligt med opiater men ännuvärre tappa greppet om livet när man inte ens är 25.
I am a highwayman, on the road again
Me and my guitar, and my rambling band
Staring at the road, standing in the blow
Carrying my load 'cause I know I'm gonna go my way
Look up to the sky, cities flying by
I don't wanna lie cause I'm pretty sure I'm gonna die one day
So I say the road leads back to thee
It always leads back to thee
How can I show my love so you will open your arms to me
So please won't you tell me where the road will end
Got me a bottle as my only friend
Standing in the rain, dealing with the pain
Everything's the same and it doesn't really matter what I say
Picking up the phone, come to take you home
You will say no doubts, the reality of today
Busting my thoughts fly back to thee
They always fly back to thee
Please won't you understand that without you by my side there's no me
So will you ever love me again, only time will tell
I'm in a hurry, cause they're waiting down in hell
And no matter what I say say or do
The road lead back to you…
Hoppas du får bra hjälp idag. På smärtmottagningar vet de vad smärta är och hur den behandlas bäst i olika situationer. Smärtan kan vara outhärdlig och då måste den behandlas. Jag själv har smärta som är helt outhärlig. Hade jag inte fått hjälp med smärtlindring, med lätta opiater, hade det inte gått att leva.
Stor kram till dig!
Jag blir så förtvivladnär jag läser dina inlägg på FB och här. Önskar jag kunde byta plats med dig om så bara för en dag så du får vara smärtfri en stund i varje fall.
Det är obegripligt hur tafatta vården är, det är orimligt att man ska behöva stå ut med smärta så länge som du har gjort.
Jag fattar inte att du orkar, och jag beundrar dig för det.
Du är min hjälte!
Önskar dig ett gott nytt år.
Massor av kramar från Grodan
Hej...
Av en tillfällighet gick jag in på din blogg igen ( följde den ett tag innan du valde att sluta). Har tänkt på dig hela tiden och tittat in då och då för att se om du ångrat dig och börjat blogga igen. Tyvärr hade du det av den värsta av alla anledningar..
Gör så ont i hjärtat och se hur det är fatt med dig, blev så glad och lycklig över ditt "senaste " inlägg då du förklarats frisk. Att nu läsa att du mår dåligt igen och att kampen börjar åter igen.
Har egentligen inget vettigt att skriva mer än att det smärtar inombords och att jag önskar dig all lycka till. Håller både fingrar och tår för att du återigen besegrar helvetet.
Tusen och åter tusen kramar från Jessica
Kramar om tjejen.... <3
Precis som Jessica gick jag in på bloggen av en tillfällighet, igen.
Ville se om du valt att börja blogga om ditt "friska" liv.
Det gör mig ohyggligt ledsen att se/läsa att du är sjuk igen, du har varit "mitt hopp" i den här världen... just med pancreascancer.
Att det faktiskt finns de som överlever och lever bra, sen.
Faan, tjejen... jag önskar jag kunde säga NÅT positivt till dig.
Hoppas och tror naturligtvis att även den här "resan" kommer att gå bra, men jag önskade verkligen av hela mitt hjärta att du sluppit den.
Tycker du har fått tagit tillräckligt med stryk.
Vet inte om det är rätt att säga Gott Nytt År, men jag önskar dig åtminstone ett mindre smärtfyllt och ett tillfrisknade år!
Må så gott, tjejen... så gott du kan.
Saknar dina inlägg på fejjan, men ibland kan det vara skönt eller nödvändigt att göra en paus. Blir så ledsen när jag läser dina ord, jag vill så gärna att det vänder att du blir bättre, stark och frisk.
Önskar ett riktigt gott och bra 2012 för dej!
Anmaja/Anna
Only your mental and character forces can help you to stay alive!
